turkiet
Om tre dagar åker vi till turkiet, äntligen värme igen. Jag ser fram emot att bara ligga på stranden, äta gott, dricka gott, leka med min favorit, bli brun och på nått konstigt sätt ser jag pytte pytte lite fram emot att bränna mig. Då vet man iaf att brännan är påväg och på nått konstigt sätt lyckas man ju alltid bränna sig. Det spelar ingen roll hur bra kompis man blir med den där solkrämen, den sviker alltid dig tillslut ändå. Konstigt. Men mest ser jag fram emot att bara vara och umgås med mina fina familj. Det blir första gången jag och brorsorna drar utomlands tillsammans och jag bara känner hur bra detta kommer bli. Man tänker alltid annorlunda när man reser, jag blir mycket lugnare och jag njuter av vardagen på ett helt annat sätt. Hade jag fått bestämma så hade jag velat ha med pappa med. Pappa och vi tre syskon med familj. Det hade varit så mysigt och jag vet att det hade gjort honom så glad att se alla oss ihop skratta och ha kul. Men jag vet att han är med, han är alltid med.
