2013
Jag minns så väl vad jag tänkte i början av förra året, detta kommer bli ett bra år. Allt vi kämpar för kommer bevisa för oss att det hjälper. Vi skulle få se dig skratta igen och vi skulle få skapa nya minnen tillsammans. Vi hade så mycket tid kvar tillsammas och jag kunde fortfarande känna glädje och hopp.
Året började bra, jag var på världens bästa resa med mannen i mitt liv. När vi kom hem åkte vi alla till sälen för att få se min fina storebror gifta sig med världens vackraste. Det var så fint, jag minns den dagen så himla väl, jag såg så väl i pappas ögon att han var så glad att han fick vara där. Fastän om man nu i efterhand ser på alla bilder hur trött han var så var han med hela kvällen, han dansade en dans och skålade. Jag kommer aldrig glömma den dagen. Jag fick åka skidor för första gången på riktigt utan massa hjälp ner för backarna. Jag minns hur jag vinkade till pappa när jag stolt åkte ner för barnbacken. Det var så roligt.
Nu är jag så jävla rädd, jag är så jävla rädd att jag aldrig kommer må helt bra igen, att jag aldrig kommer kunna känna den där riktiga glädjen, att jag inte kommer kunna uppskatta livet. Jag är så jävla rädd att jag ska glömma bort helt hur jag var förut, hur jag fungerar. Jag vill inte glömma bort hur man visar kärlek, jag vill inte undvika människor jag älskar. Jag vill kunna skratta utan att få panik. Jag vill kunna minnas dig med glädje och jag vill kunna tänka på dig utan att få panikattacker. Jag vill kunna andas och jag vill kunna leva. Men saknaden och tankarna gör för ont, jag krampar och kan inte andas. Allt jag vill är att ha dig vid min sida. JAG ÄR SÅ JÄVLA EGOISTISK. Jag kan inte leva utan dig. Men samtidigt hoppas jag mer än något annat att du mår bra nu, att du inte lider och att du träffat alla våra nära och kära. Men jag hoppas också att du är här med oss, med mig och hjälper till. Jag behöver din hjälp för att överleva detta. Det är så svårt att gå vidare, det är så svårt att tänka på annat och det är så svårt att sluta gråta.
Jag är så fruktansvärt glad för att jag har dom jag har, åh mina mamma hon är fan bäst i världen. Jag hoppas du vet att jag är ingenting utan dig, du gör mig hel när jag håller på att gå sönder och du finns alltid där i alla lägen. Jag vet inte hur jag på något sätt någonsin kommer kunna tacka dig. Min Robin, kärleken i mitt liv som alltid stannar kvar vad som än händer. Du är så stark och stöttande, du är min värd. Jag vet inte vart jag hade tagit vägen om du inte fanns, du är min bästa vän mitt allt och hela mitt liv. Mina bröder, jag är så glad att det är vi tre. Ni finns alltid här för mig på samma sätt som jag alltid kommer finnas här för er heeela livet. Catrin och Loke, herregud vad mycket ni betyder, jag är så glad att brorsan har er och att jag får dela er med honom. Lena, fina fina Lena, du kommer alltid vara en del av familjen och glöm aldrig bort att vi finns här för dig. Det är alltid lika skönt att prata ut med dig och att få gråta ut med dig. Mina svärföräldrar, jag är så glad att jag fick dom på köpet när jag träffa Robin. Dom är så fina och underbara och deras kramar kan man inte motstå. Min fina släkt med, min moster och mina kusiner. Jag har sån tur att få ha en sån underbar familj.
Jag har vänner med som ger mig krafter att orka och det uppskattar jag mer än jag kan förklara, sen finns dom som gjort mig så himla ledsen utan att mena det. Men jag har aldrig känt mig så ensam som jag gjorde under den tiden pappa var så sjuk och det har satt sig så hårt i mig. Det fick mig att förstå att saker man inte tror kan hända när du redan ligger på botten kan hända. Jag la så fruktansvärt mycket tid på att vara ledsen över det i början och det fick mig nog tillslut att fatta att det inte var värt det. Jag vet att jag drog mig undan, jag vet att jag inte ville vara med och hade någon sagt till mig att det skulle sluta med att man inte fick någon inbjudan till något eller att jag skulle stå där ensam i slutet så hade jag ändå gjort om det alla dagar om.
Hade jag vetat hur allt skulle bli hade jag lagt ännu mer tid på att vara hos pappa, jag hade inte lagt någon tid på andra saker, jag hade slutat jobba och jag hade sagt nej till extra många inbjudningar. Jag är tacksam för dom som orkade stanna kvar. Men med allt som har hänt har jag insett att det är inte värt att lägga energi på saker som bara gör en ledsen och sårad. Vi lever bara en gång och det gäller att ta vara på dom du älskar.
2013 är över, det känns skönt men ändå läskigt. Det betyder att vi nu ska lägga detta skit år bakom oss och blicka framåt. Jag kommer aldrig gå vidare men jag ska försöka att på nått sätt lära mig leva med det. Jag ska med din hjälp ta tag i mig själv. Du och jag ska gå vidare tillsammans. Det har gått sju månader sen du lämna oss, jag minns den dagen som igår, jag minns dina sista andetag, din sista blick och all smärta.
Jag kommer aldrig glömma dig, vi ses på andra sidan.